Idag blev det partyfeeling när Friskis&Svettis Stockholm vid lunchtid bjöd på träning mitt i centrala Stockholm. Jag gillar drivet att föreningen går direkt till handling. Det kanske är därför Friskis&Svettis Stockholm är Sveriges största idrottsförening. Vi snackar inte om hur människor ska få en bättre hälsa och må bra, utan vi bjuder på en direkt träningsupplevelse. Kul träning, bra musik och några sköna ledare under en timma mitt på Sergels torg. Läckert.

Ikväll ska jag jympa med vår Friskis&Svettis-förening i London. En liten bit av Sverige mitt i London.

Kommentera på vår Facebooksida >>

Ibland kan man få för sig att Friskis&Svettis är ett av många vanliga träningsinstitut. För mig är det förstås tydligt att Friskis&Svettis har en alldeles egen identitet. Idag har Friskis&Svettis 15 158 ideella funktionärer som verkar gilla den identiteten.

Vi ideella funktionärer och anställda medarbetare gillar den identiteten så pass mycket att vi ställer upp med flera timmar i veckan av vår fria tid för att vi gillar träning, vill vara med och påverka, få möjlighet till egen utveckling, känna en meningsfullhet och ha kul.

Idag ska jag träffa de ideella funktionärerna i Friskis&Svettis Kristianstad. Vi ska bland annat jobba med kulfaktorn och vår gemensamma identitet. Diskutera kärnan av vad Friskis&Svettis är och gör + träna + fest. Det är Friskis&Svettis.

Kommentera på vår Facebooksida >>

Friskis&Svettis Tyresö genomförde igår en exemplarisk invigning av sina utbyggda föreningslokaler. Föreningens nästan 5 000 medlemmar kommer nu få ännu större möjligheter till kul träning.

I samband med invigningsceremonin riktade Sveriges folkhälsominister Maria Larsson ett särskilt tack från regeringen för att Friskis&Svettis på ett fantastiskt sätt bidrar till ökad folkhälsa. Hon tackade särskilt alla volontärer för det engagemang och den proffsighet hon såg och kände. Maria avslutade sitt karismatiska tal med att gratulera Friskis&Svettis för att vi i år erhållit bäst i test enligt svenskt kvalitetsindex.

Grattis Friskis&Svettis!

Kommentera på vår Facebooksida >>

Sverige är coolt
Enligt tidskriften Newsweeks nya topplista är Sverige tredje bästa landet i världen att leva i. Newsweek har tittat närmare på fem kategorier som indikerar hur bra ett land är att leva i: utbildning, hälsa, livskvalitet, ekonomisk konkurrenskraft och det politiska läget. Listan toppas av Finland. På andra plats kommer Schweiz. Sverige är coolt.

Idrott är coolt
Vi svenskar gillar allt mer en aktiv livsstil och att också till vardags klä oss sportigt. Sveriges stora sportkedjor kommer nu att få konkurrens av nya utländska som vill inta Sverige. Anledningen är att man efter research kan konstatera att ”om man ser till antalet utövare av olika idrotter så får man en bild av att svenskar är ett folk som nästan har idrott som sin livsstil”. Idrott är coolt.

Friskis&Svettis Tyresö är coolt
Från och med idag kommer Friskis&Svettis Tyresö att kunna välkomna ännu fler att träna när man för tredje gången inviger sina utbyggda föreningslokaler. Vi som kommer att vara med vid invigningsceremonin är äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson, kommunstyrelsens ordförande Fredrik Saweståhl, alla ideella funktionärer, många medlemmar och jag själv. Över 11% av kommunens invånare är medlemmar i föreningen. Friskis&Svettis Tyresö är coolt.

Kommentera på vår Facebooksida >>

Varje år räknar vi antalet gruppträningspass som Friskis&Svettis 159 idrottsföreningar erbjuder våra en halv miljon medlemmar varje vecka. Totalt erbjuder föreningarna på 3 734 jympapass varje vecka. I topp ligger medeljympan med hela 1 562 pass per vecka.

Jag får ståpäls när jag tänker på att idag några minuter före klockan 18 så laddar samtidigt minst 159 jympaledare på 159 orter inför att möta sin grupp och bjuda på en riktigt schyst jympaupplevelse. Klockan 18 drar musiken igång och partyt är ett faktum. Jympan ger en suverän allround träning. På en timma får man allt.

Idag ska jag åka till Friskis&Svettis i Jönköping och leda sommarjympa tillsammans med ett gäng grymma ledare från föreningen. Föreningen firar 25 år och vi kommer att bjuda på en rejäl musikresa från 1985 och framåt. Vilket kalas det kommer bli!

Kommentera på vår Facebooksida: http://www.facebook.com/?ref=home#!/pages/FriskisSvettis/105492102251?ref=ts

Att unna mig njutningar tror jag inte längre på. Det ligger för mycket dåligt samvete i unnandet och jag hatar att ha dåligt samvete. Därför har jag vant mig av med det. Det är rätt enkelt faktiskt. I dag frågar jag mig bara ”vill jag göra detta eller vill jag inte?

Att unna mig låter som ett misslyckande. Det goda livet är jag inte värd, inte förrän jag har jobbat grymt hårt, tränat maniskt och fått diplom som Supermorsa. Men så orkar ju ingen ha det. Det är då unnandet startar.

Man unnar sig lite ledighet, en bulle till kaffet, ett glas vin. Man unnar sig en chokladbit, några timmar på stan och nya kläder. Ofta försvaras unnandet av ”det här är jag värd”. Som om ingen annan skulle tycka det.

Ur unnarfällan
Jag har också varit en unnare, som har räddat mig ur unnarfällan. I dag unnar jag mig ingenting. Jag bara tar. Bara gör. Känner jag för att vara ledig, försöker jag se till att bli det. Är jag hungrig, äter jag. Är jag sötsugen, snaskar jag. Är jag lat, latar jag mig. Är jag träningssugen, tränar jag. Är jag inte träningssugen, låter jag bli.

Allt godkänt
En av de största vinsterna med att ha lämnat unnarlivet bakom mig är att jag känner tydligare vad jag innerst inne vill. När jag unnade mig gjorde jag ofta något jag inte riktigt godkände. Nu när allt är tillåtit är unnandet så avdramatiserat att det inte är något unnande längre. Det är bara saker jag gör för att jag gillar det.

Mera kvantitetstid
Att unna sig kvalitetstid med barnen efter hårt arbete är nog det värsta unnandet jag kan tänka mig. Att jag ska leda mina barn utifrån mina förutsättningar så att de måste anpassa sig efter vad jag anser är kvalitet leder ofta till konflikter. Jag har ännu aldrig träffat ett barn som unnar sig saker eller vill ha kvalitetstid med sina föräldrar. Det är sunt och det är naturligt. När jag är i kvantitetstiden tillsammans med mina barn kommer de själva med sköna idéer vad de vill att vi ska göra en regnig eller en solig sommardag. Det är då barnen kommer med förslag på äventyr, utflykter och bus som ofta ligger närmare deras värld. En värld full av fantasier, utmaningar och skratt.

Ta allt
Från och med nu är det tillåtet att inte unna sig något alls. Det har jag bestämt. När du inte unnar dig något, utan bara gör sådant du vill och trivs med, då slipper du en massa malande av negativa och kritiska tankar mot dig själv och andra. Det kommer förhoppningsvis att lämna plats för lite skönare idéer om hur du vill leva. Skönt liv är inget du ska unna dig. Ta allt du kan!

Kommentera på vår Facebooksida: http://www.facebook.com/?ref=home#!/pages/FriskisSvettis/105492102251?ref=ts

När Friskis&Svettis startade 1978 och Johan Holmsäter bjöd in till det allra första jympapasset kom det en person. Denna enda deltagaren var Valter Axelsson. Sedan dess är han känd som legenden Valter för alla oss funktionärer i Friskis&Svettis.

Valter blev efter det där första passet snabbt engagerad i föreningen och en viktig medspelare för utvecklingen av Friskis&Svettis. Ändå tror jag att han är allra mest känd som den inspirerande jympaledaren.

Fram till för bara några år sedan ledde Valter seniorjympa varje vecka. När jag träffat dem som gick på hans pass lös det lite extra i ögonen när de berättade om den upplevelse och känsla av rörelseglädje och samhörighet som Valter lyckades skapa under sina pass. Hans humor spred stor glädje i vardagen och han blev en viktig förebild för många.

En vecka före sin 90-årsdag lämnade Valter Axelsson jordelivet och jag är säker på att han kommer att fortsätta lysa som en stjärna i organisationen. Varje gång vi introducerar nya funktionärer kommer vi att berätta om det allra första passet då det kom en medlem. Och det var Valter.

Kommentera på vår Facebooksida: http://www.facebook.com/?ref=home#!/pages/FriskisSvettis/105492102251?ref=ts

Nu är frihetens tid här. Möjligheten att få sväva ut i fria tankar om livet och meningen med att just leva känns på något sätt större nu på sommaren.

Jag njuter alldeles särskilt av de första dagarna på semestern. Jag sover massor, äter och tränar inte alls. Jag har lärt mig att min kropp behöver det. Ett snabbt avbrott från det vardagliga är mest effektivt för min del. Jag har dessutom bestämt mig för att njuta hela tiden. Alla böcker jag vill läsa, alla sköna träningsrundor jag vill utforska och alla goda maträtter och bakverk jag vill prova får vänta.

Efter en dryg veckas sömnreparation är det något som börjar kittla i min kropp. Kroppen börjar prata med mig och berätta vilka behov den har. I år blev det långpromenader, läsa bok och massor av bad.

Nu efter två veckor har jag börjat komma igång med träningen igen. Jag hittade mina gamla hantlar i källaren som jag just nu utmanar överkroppen med i kombination med uteträningspass. Sommaren är den perfekta tiden att undersöka vad man gillar att träna och på vilket sätt.

Jag gillar att träna ute så här års. De sköna tankarna som rensar hjärnan och möjligheten till egen tid när man tränar ute känns som självläkning.

Berätta gärna om dina sommarträningsupplevelser på Friskis&Svettis fanpage på Facebook. Låt oss inspirera varandra nu när frihetens tid är här.

Kommentera på vår Facebooksida: http://www.facebook.com/?ref=home#!/pages/FriskisSvettis/105492102251?ref=ts

Det ringde en journalist från en av Sveriges största dagstidningar. Han berättade att han skulle skriva en artikel om huruvida svenskarna tränar eller inte nu i sommar. Han undrade hur besöksstatistiken såg ut hos oss i Friskis&Svettis.

Jag sa: ”Men vänta, vill du veta hur svenskarna tränar eller vill du veta vilka som väljer att träna hos just Friskis&Svettis?”. Han drog lite på svaret: ”Ja, alltså de som tränar inomhus”.

Jag svarade att nu under sommaren tränar vi mera ute. Vi spelar beachvolleyboll på stranden med kompisarna eller strandtennis med barnen. Många joggar, går eller hänger med på Friskis&Svettis sommarjympa. Min erfarenhet är att vi svenskar numera tränar året runt. Vi väljer aktiviteter efter årstid och vissa perioder av året väljer man att inte träna alls.

Han ville förtydliga sin fråga: ”Ja, men hur många tränar inne?” Jag svarade att vi svenskar följer vädret. Är det dåligt väder fylls föreningarnas lokaler. Annars tränar vi gärna ute så här års.

”Ja, tack då. Då har jag fått svar på min fråga.”

”Har du?” tänkte jag och la på luren.

Kommentera på vår Facebooksida: http://www.facebook.com/?ref=home#!/pages/FriskisSvettis/105492102251?ref=ts

Vi åker alltid till Gotland så här års. Några veckor på ön blir det varje år och gärna årets alla årstider. I år har vi som vanligt packat bilen full. Den blir lätt det med fyra barn. Moa säger: ”Och gitarren ska me”. Vi sätter oss i bilen och ska bege oss till Nynäshamn. Som vi alltid gör.

När vi svänger ut på vägen från huset ser vi ganska omgående att bilarna kör ganska långsamt. Det är bilköer in mot Stockholm. Vi vet redan nu att om köerna börjar redan här kommer det ta tid att komma förbi Stockholm. Min man säger genast: ”Vi kommer att missa båten”. Han är realist. Jag är mer kreativ och säger att ”än så länge är det ingen fara”. Vi hör på radion att det skett en trafikolycka med långa bilköer som följd. Vi inser båda att det kommer bli tajt men det kan fortfarande gå.

Efter en halvtimma och en timma kvar till att färjan ska åka har vi kommit en liten bit men vi har långt kvar. Jag tar fram vår bokningsbekräftelse och ringer färjeterminalen. Hon berättar att de vet om trafikolyckan eftersom många har ringt före mig. Jag berättar att vi troligtvis kommer att komma precis före avgång. Hon noterar det och ska meddela bokningen. Samtidigt släpper köerna. Vi är på motorvägen och kan öka farten. Vi målar upp bilden av att vi kommer att köra in på båten som sista bil och att vi kommer att hinna. Något annat finns ju inte.

Vi närmar oss terminalen och jag ringer igen för att meddela dem att vi snart är framme. Hon kontaktar chefen för incheckningen och stämmer av att allt är okej. Efter en stund återkommer hon. Hon säger: ”Det är tyvärr för sent. Incheckningen är stängd. Ni kommer inte att hinna med båten. Kom till terminalen så ska vi se om vi kan hjälpa er”.

I förvirring fortsätter vi den sista biten enligt hennes instruktioner. Vi är några bilar som samlas för att få vidare instruktioner om vilka möjligheter som finns att komma till Gotland. Den dystra sanningen är att det inte finns några bilplatser på någon av färjorna inom de närmaste tre dygnen. De rekommenderar oss att ställa oss i en standby-kö till färjan som går samma kväll kl 23.30, med risk för att inte komma med. Ett annat alternativ är att åka till Oskarshamn 30 mil därifrån och ta en båt ett dygn senare. Min man och jag tar ett kort rådslag. Vi tänker praktiskt. Våra två stora barn hejar på och vill åka nattbåt och ser det bara som spännande om vi inte kommer med. Vi får kölapp nr sex i standby-kön, går och äter en bit mat, äter italiensk glass och njuter av kvällssolen i segelbåtshamnen. Min 5-åring som längtat efter att få spela minigolf får sin första match redan denna kväll.

När vi är tillbaka vid färjeterminalen och väntar på om vi ska komma med båten eller inte sitter vi i bilen och filosoferar kring om det finns någon mening med att sånt här händer. Vi kommer fram till att det kanske finns det. En mening som i detta fall handlar om att inte ha kontroll. I den känslan infinner sig en frihet. Vi är på äventyr och det känns plötsligt befriande. Vi är tillsammans och vi mår bra.

Klockan passerar 23.30 och de lastar färjan tills kön med standby-bilar står kvar.  Sedan vinkar de att vi får åka på. I bilen gör vi high five.

Kommentera på vår Facebooksida: http://www.facebook.com/?ref=home#!/pages/FriskisSvettis/105492102251?ref=ts